airaksinen

Jävla skit, känner att jag måste skriva av mig.

Jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till, hur jag ska göra för att inte få dåligt samvete, hur jag ska beté mig för att alla ska vara nöjda. Det går inte. Jag har hintat om att jag inte känner mig som en av er. Får inga svar, bleka svar, okänsliga svar. Jag är ingen tankeläsare, jag vet inte när ni träffas, jag vet inte hur jag ska göra för att bli frågad om jag kanske, för en gångs skull vill följa med, vara med.

Jag tror jag ger upp, jag vet vilka jag kan lita på, vilka jag kommer ha vid min sida resten av mitt liv. Det finns människor, underbara människor, som förstår vilken situation jag sitter. De sitter inte och håller käften. Jag blir så jävla tom, de människor jag trodde var mina närmaste, visade sig vara sjyjävla långt borta.

Jag fortsätter i min egen takt, ni som vill får gärna följa med. Jag skiter i resten, även fast det gör ont i hjärtat.